Jag kanner mig bara sa komplett, tillsammans med allt jag har har, jag har aldrig levt med denna kansla.

Jag har atit samma mat i tva veckor nu, och jag har aldrig uppskattat mat sa mycket som jag gor har. Jag har for forsta gangen i mitt liv fatt in bra rutiner pa att ata sund och halsosam mat utan att ens tanka over hur mycket jag ater, hur ofta jag ater, vad jag ater, vilket alltid har varit ett stort problem for mig.

Jag somnar pa en plastmadrass i ett tomt rum varje kvall, och har aldrig sovit sa gott och djupt i hela mitt liv.

Allt jag behover och nojer mig med far plats i en ryggsack, och jag har inget behov av nagot mer.

Jag somnar innan klockan 11 varje kvall, och vaknar utvilad innan klockan 7 i Indisk tid varje morgon.

Jag har aldrig uppskattat att jobba innan, fran klockan 10-13 star jag indrankt i gamla matraster och kodynga i kompostavdelningen nere pa stranden, och jag alskar det. Att fa arbeta med min kropp eftersom att jag faktiskt kan, och att kanna att jag gor nagot bra for varan jord som vi faktiskt ska spendera resten av vara liv pa.

Jag har aldrig mott sa manga manniskor att dela mina tankar med. Manniskor, kvinnor och man i aldrarna 10-70 som faktiskt verkligen forstar vad jag menar, hur jag tanker och varfor jag kanner som jag gor.

Manniskor som tanker pa samma satt, som tanker i samma banor eller manniskor som har tankt liknande tankar innan. Manniskor som verkligen ar mana om sig sjalv och sitt inre, manniskor som Alskar sig sjalva for precis vad dem ar, och som vill precis det samma for alla andra. Jag har aldrig kant sa mycket gemensam karlek, sa mycket possetiv energi. Sa mycket uppskattande, sa mycket gladje. Pa samma satt har jag aldrig haft det sa tufft, min ryggsack haller sakta, sakta, sakta pa att packas upp och jag borjar antligen kunna grava i min sjalv, vilket jag vet att jag verkligen behover gora. Inte pa ett tugnt, altande satt, utan pa ett fint satt, som jag aldrig lyckats gora innan. Jag har aldrig kant mig sa fri, sa sjalvstandig, sa lycklig.

Varje dag kanner jag en vaxande karlek, till mig sjalv, till mitt liv och till allt som finns omkring mig.

Att spendera tid har far mig verkligen att tanka till. Allt nytt, allt gammalt, alla minnen, alla nya ansikten, allas historier, berattelser, upplevelser, tankar och kanslor far mig verkligen att reflektera mig sjalv.

 

 

 

 

 

tog en rickshaw in till staden for nagon vecka sedan och kopte mig en liten kamera, som jag kan ta med mig overallt. jag har det sa himla bra har. jag har varit hos Amma i snart 2 veckor, och stannar iallafall hela september ut. det ar verkligen helt fantastiskt. helt fantastiskt.

jag har aldrig mott sa manga manniskor att dela tankar och kanslor med.

om namah shivaya

just nu sa ser mitt hem ut sahar.och det gor mig inte ett endaste dugg, nar jag vaknar upp med denna utsikt var dagbarfotafotter, solbrandra och sandigaoch har spenderar jag oftast mina eftermiddagar, detta ar stranden som hor till ashramfran 11e vaningen ser det ut saharoch saharoch saharoch pa eftermiddagarna brukar jag och ervind ga och dricka en milkshake
och sahar ser det ut fran andra sidan av balkongen. ganska fantastiskt

 

 

 

en liten mix av bilder fran de sista dagarna i Fort Kochi, bodde pa varldens mysigaste guest house dar i spelade uno och rokte cigaretter hela natterna och jag motte sa himla underbara manniskor.

 

 

 

klockan 6 vaknar jag pa den 11e vaningen i Amma Ashram i sodra Kerala.

Solen har precis gatt upp och fran den gemensamma balkongen kan man se bade solen och manen.

pa ena sidan av ashramet ligger backwaters, och pa andra sidan av omradet ligger havet.

dricker riktigt indiskt te innan den fortsa yogaklassen borjar klockan 7.30 och efter det flyter dagarna pa med meditation, mantran, kompostsortering, valgorenhetsjobb, strandstadning, diskning, simmning i utomhuspoolen och dagarna avslutas med en 3 timmars lang meditation fran 5-8. Efter det serveras middag, och sedan slacks alla lamporna klockan 11. detta ar verkligen obeskrivbart. jag har inte sa mycket tid till overs just nu.

men nu vet ni iallafall vad jag gor.

fotografering och filmning ar strikt forbjudet har, saknar det sa himla mycket.

nu ska jag somna pa min tunna madrass som ligger pa ett sandigt stengolv tillsammans med duvorna som bor med mig, de flyger alltid in genom det oppna fonstret.