IT WILL OPEN YOUR EYES

INDIA, WELCOME from Line Erika on Vimeo.

 

 

A WALK AND A TALK IN AMRITAPURI, OCTOBER 12

 

 

 

 

 

Jag kanner mig bara sa komplett, tillsammans med allt jag har har, jag har aldrig levt med denna kansla.

Jag har atit samma mat i tva veckor nu, och jag har aldrig uppskattat mat sa mycket som jag gor har. Jag har for forsta gangen i mitt liv fatt in bra rutiner pa att ata sund och halsosam mat utan att ens tanka over hur mycket jag ater, hur ofta jag ater, vad jag ater, vilket alltid har varit ett stort problem for mig.

Jag somnar pa en plastmadrass i ett tomt rum varje kvall, och har aldrig sovit sa gott och djupt i hela mitt liv.

Allt jag behover och nojer mig med far plats i en ryggsack, och jag har inget behov av nagot mer.

Jag somnar innan klockan 11 varje kvall, och vaknar utvilad innan klockan 7 i Indisk tid varje morgon.

Jag har aldrig uppskattat att jobba innan, fran klockan 10-13 star jag indrankt i gamla matraster och kodynga i kompostavdelningen nere pa stranden, och jag alskar det. Att fa arbeta med min kropp eftersom att jag faktiskt kan, och att kanna att jag gor nagot bra for varan jord som vi faktiskt ska spendera resten av vara liv pa.

Jag har aldrig mott sa manga manniskor att dela mina tankar med. Manniskor, kvinnor och man i aldrarna 10-70 som faktiskt verkligen forstar vad jag menar, hur jag tanker och varfor jag kanner som jag gor.

Manniskor som tanker pa samma satt, som tanker i samma banor eller manniskor som har tankt liknande tankar innan. Manniskor som verkligen ar mana om sig sjalv och sitt inre, manniskor som Alskar sig sjalva for precis vad dem ar, och som vill precis det samma for alla andra. Jag har aldrig kant sa mycket gemensam karlek, sa mycket possetiv energi. Sa mycket uppskattande, sa mycket gladje. Pa samma satt har jag aldrig haft det sa tufft, min ryggsack haller sakta, sakta, sakta pa att packas upp och jag borjar antligen kunna grava i min sjalv, vilket jag vet att jag verkligen behover gora. Inte pa ett tugnt, altande satt, utan pa ett fint satt, som jag aldrig lyckats gora innan. Jag har aldrig kant mig sa fri, sa sjalvstandig, sa lycklig.

Varje dag kanner jag en vaxande karlek, till mig sjalv, till mitt liv och till allt som finns omkring mig.

Att spendera tid har far mig verkligen att tanka till. Allt nytt, allt gammalt, alla minnen, alla nya ansikten, allas historier, berattelser, upplevelser, tankar och kanslor far mig verkligen att reflektera mig sjalv.

 

 

 

 

 

tog en rickshaw in till staden for nagon vecka sedan och kopte mig en liten kamera, som jag kan ta med mig overallt. jag har det sa himla bra har. jag har varit hos Amma i snart 2 veckor, och stannar iallafall hela september ut. det ar verkligen helt fantastiskt. helt fantastiskt.

jag har aldrig mott sa manga manniskor att dela tankar och kanslor med.

om namah shivaya

just nu sa ser mitt hem ut sahar.och det gor mig inte ett endaste dugg, nar jag vaknar upp med denna utsikt var dagbarfotafotter, solbrandra och sandigaoch har spenderar jag oftast mina eftermiddagar, detta ar stranden som hor till ashramfran 11e vaningen ser det ut saharoch saharoch saharoch pa eftermiddagarna brukar jag och ervind ga och dricka en milkshake
och sahar ser det ut fran andra sidan av balkongen. ganska fantastiskt

 

 

 

en liten mix av bilder fran de sista dagarna i Fort Kochi, bodde pa varldens mysigaste guest house dar i spelade uno och rokte cigaretter hela natterna och jag motte sa himla underbara manniskor.

 

 

 

klockan 6 vaknar jag pa den 11e vaningen i Amma Ashram i sodra Kerala.

Solen har precis gatt upp och fran den gemensamma balkongen kan man se bade solen och manen.

pa ena sidan av ashramet ligger backwaters, och pa andra sidan av omradet ligger havet.

dricker riktigt indiskt te innan den fortsa yogaklassen borjar klockan 7.30 och efter det flyter dagarna pa med meditation, mantran, kompostsortering, valgorenhetsjobb, strandstadning, diskning, simmning i utomhuspoolen och dagarna avslutas med en 3 timmars lang meditation fran 5-8. Efter det serveras middag, och sedan slacks alla lamporna klockan 11. detta ar verkligen obeskrivbart. jag har inte sa mycket tid till overs just nu.

men nu vet ni iallafall vad jag gor.

fotografering och filmning ar strikt forbjudet har, saknar det sa himla mycket.

nu ska jag somna pa min tunna madrass som ligger pa ett sandigt stengolv tillsammans med duvorna som bor med mig, de flyger alltid in genom det oppna fonstret.

klockan 1 lämnade bussen stationen i Kumily och vi började rulla mot Alappuzah när jag inser att jag inte har mitt pass med mig. vi lyckas stoppa bussen i kaos-trafiken, tar en rickshaw till rummet där vi bott och jag hittar mitt pass. vilken lättnad! men vi hade ju fortfarande missat bussen, så jag tvingade med olle på en annan buss mot Kottayam. I Kottayam  lyckades vi möta buss mot Cochi.Bussresor är roliga men läskiga. Galna, men jag ser så otroligt mycket efter vägen. Vid 9 på kvällen kom vi fram till Ernakulam och tog en rickshaw till Fort Cochi (ernakulam är en större stad, och fort cochin är en mindre ö vid sidan av). Här tog vi in på ett varsitt ställe, Olle på ett hotell och jag på ett Homestay rätt över gatan. Mest för att vi inte kunde komma överens om vilket rum vi skulle ha. Olle vill gärna ha sin tv och det tycker jag bara är bortkastade pengar. Inatt sov jag så gott, i min alldeles egna sängmen imorse träffades vi för frukost. och sedan gick vi på promenad mot vattnet. så himla fintberg av sopor, där djuren ofta lufsar runt för att överleva. usch. vill mata dem alla, men det är så svårt att veta hur. det är mängder och mängder.ute vid vattnet fanns stora kinesiska fiskenät och stora marknaderde sålde fiskar av alla slag. tillochmed "babysharks" och olle ville som vanligt handla, känna, och klämmafiskenäten sänks ned klockan 6 på morgonen och tas upp på eftermiddagen.dessa två fiskemän jobbar ute vid vattnet varje dag, de berättade stolt om sitt jobboch dom ville knäppa kort på ossoch här bor de flesta hundarna, jag blir så ledsen när jag ser detta. jag vill bara ta hand om dem alla. en kråka hade fasstnat i en fiskelina innanför denna muren, fick så himla ont i hjärtat när jag såg att fågeln försökte flaxa men att den inte kom någonvart. Alla kråkorna cirklade runt honom och det lät som att dom skrek efter hjälp. sedan kom monsunregnet och vi alla gömde oss under taket, där vissa folk sover.

marknader är verkligen överallt och de är alltid så vackra. fyllda av människor, färger, former, flugor, smuts, kläder, prylar, allt. Framförallt lukter. Idag hittade jag en Tibet-butik där jag köpte en fin handgjort linne-skjorta för 30 kronor, det finns så mycket vackert att titta på. I eftermiddags spelade jag Uno med killarna som äger stället jag bor på och ikväll har jag druckit öl och ätit middag med Olle, Louis från Barcelona och en tjej från paris som jag inte minns namnet på. Klockan är bara strax efter 9 i Sverige men klockan är snart halv 1 här och imorgon ska jag kliva upp klockan 7 för att bli påklädd en Sari och medverka i en stor festival här i Kerala, blir intressant!

frukost på ebonys café med olle, fee och gustavresturangen ligger på taket av ett hus, så himla mysigt. och dem har vanlig frukost!! (jag är så sjukt less på south indian breakfast)sedan hittade vi oss en rickshaw och åkte på tur ut i det vildavi tänkte hyra en motorcykel som gustav och fee men olle kunde inte köra, hahavackra utsikter ett flak med kossor kom körande. så himla, åh. jag vill bara släppa ut dem på fältenoch på kvällen innan hade vi en avskedsmiddag och avskeds öl på ebonys. så himla mysigt.

Kerala is like a green heaven. it's fantastic

idag äter vi frukost med fee och gustav och sedan går bussen klockan 1 till nästa stopp

det är så himla kul att resa, jag spricker!

i torsdags kom vi äntligen vidare från Munnar! bussen till Thekkady gick klockan 12.30 och var framme 4 timmar senare. bussresan var vinglig och skagig men gick väldigt bra. men får ju se så mycket fint när man åker buss! framme i Kumli, Thekkady står det faktiskt en kille utanför bussen och det ser ut som att han väntar på oss. han   har såklart ett homestay 10 minuter bort forr 500 rupees per natt. helt ok tyckte vi och så fick det bli.det är så fint här! eftersom att stora delar av Kerala är odlingar av olika slag, teplantage, kaffeodling, kardemumma, kakao och alla sårters kryddor så luktar det helt fantastiskt överallt.i den här lilla staden har jag ändå hittat lite större supermarkets där man kan handla. annars är det här en typisk affär där vi handlar bananer och vatten, inte allt för mycket utbud.vi gick en promenad. jag hittade en bokaffär och fick mig en ny bok att läsa och naturen här är så vacker överallt. mitt i staden växter lixom djungeln. Vad ska man göra i Bangalore, Mumbai och Delhi när man kan vara här nere i söder? och det som är det vackra är att även fast det inte är grått, betång, fallfärdigt och bara kaos (som det kan vara i städerna) så är det ändå indien. det finns fortfarande samma skillnad mellan fattigdom och rikdom, olika levnadssätt och det är verkligen Indien, även fast man är i söder. Människorna är så vänliga här också. det är tydligen inte likadant i norr.jag är inget fan av smycken och småsaker, men OJ så mycket vackert det finns. sådanahär butiker har jag letat efter och här i Kumli finns det massor av dem. så otroligt mycket vackra smycken, kläder, halsdukar, sängöverkast, handicrafts, allt möjligt. kvällspromenad hem till dewdrops homestays

jag tror vi stannar 3 nätter här i Kumli. sedan reses det vidare!!

 

fotopausvi bor valdigt hogt upp och molnen ligger tugnt och vackert over bergenakte till Eravikulam Nationalpark, dar var det annu hogre, men vackertvattenpaus, otroligt rent och klart vatten fran bergendessa getter var det som nationalparken var kand for. inte sa jattekul, tyckte jag. men dom var sota iallafall, och manga fanns det.dom flesta som var pa besok i parken var mer intresserade av att knappa bilder med olle och mig an att titta pa djuren. vi borjar vanja oss, alla ar iallafall valdigt vanliga och det ar sa himla kulfantastisktfantasifullt!hela tiden! var plan var att resa vidare i formiddags men eftersom att bade jag och olle har varit daliga sa var vi tvugna att stanna en extra natt har i Munnar. Idag har jag akt in till staden och handlat byxor, smakat pa hemlagad choklad och fatt ayurvedisk helkroppsmassage for 90 kronor, kandes egentligen alldeles for mycket men jag var tvungen att testa och det var helt fantiskt. jag har last ut min andra (jag har san ro har, det ar helt fantastiskt!) och skrivit i mangder. sa himla fint. imorgon aker vi vidare. Bussen till Thekkady ska ga klockan 11.30 och tar bara 4 timmar. Vi hittar inget boende, men det ordnar sig. 

 

jag flyttade hemifran som en 15arig liten tjej och sedan dess har jag gatt pa egena fotter. jag har alltid haft stod och en otroligt vacker trygghet fran min familj och mina narmsta vanner och det har varit till en otroligt stor hjalp, mina narmasta har alltid hejat pa mig, och alltid trott pa mig. jag har alltid trott pa mig sjalv, och jag vet att jag kan klara saker om jag vill klara dem. jag har varit hemifran manga manader i strack och ibland har det gatt veckor utan att jag har pratat med varken mamma eller pappa i telefonen och det ar aldrig nagot som jag har tankt pa. men nar du helt plotsligt inser att du sitter pa andra sidan jorden, hundratals mil fran dem du haller narmast och du inser att du inte kan ta ett snabbt tag hem utan att du faktiskt ar langt borta, da borjar tankarna latt snurra. det finns inget som kan beskriva den hemlangtan du faktiskt kan kanna. aven fast det gnager och tararna rinner da och da sa maste jag se det som nagot vackert.